Julias reseberättelse från utvärderingen av våra digitala klassrum i Indien

Små rustika matbodar, urgamla tempel sida vid sida med stora shoppingcenter i stål och glas. Glittriga lyxhotell, sotiga slumkåkar, eleganta rosa flamingofåglar som vadar i äckligt brunt vatten, knirrknarrande kärror dragna av oxar framför reklamplakat för smartphones, barfota gatupojkar i trasiga kläder som säljer solrosfjädrar och jätte ballonger. Heliga kor vandrar fridfullt runt bland puttrande tuk-tuks, eleganta ambassadör-taxibilar och sariklädda kvinnor fyller gatorna. Doften av curry och ångande masala chai fyller mina lungor. Jag hade precis landat i Mumbai och min hjärna bombarderas med de mest extrema intryck som livet kan bjuda på.Picture1

Indien är ett land som kräver en hel del av sina besökare. Det går inte att resa i det landet utan att bli berörd. Det går heller inte att resa utan att aktivera sina sinnen till max. Landet kräver att alla sinnena används tills man faller ihop dödstrött av alla intryck. Dofter, smaker, synintryck, ljud… Indien är mycket. Indien är liv.

Tillbaks i Sverige möts vi av tystnad, efterlängtad stillhet och en svensk inåtvändhet. Det svenska ljuset, de svenska färgerna och det välkända. Det fanns stunder då jag avskydde Indien. Jag grät av frustration. Allt folk som kom innanför huden, all trafik som jag var så rädd skulle köra över folk, all fattigdom jag inte kunde blunda för. Medans jag dagen därpå kunde skratta inombords när jag såg de chockrosa husen, jag kunde njuta av folkvimlet och jag älskade vänligheten i människornas ansikten. Indien är kontrasternas land. Landet utan en aning om ordet lagom.Picture2

Att komma till Indien var helt fantastiskt, men också väldigt omtumlande på samma gång. Att resa ensam ung vit tjej är ibland en kamp att bara ta sig fram på gatan. Man får vara stentuff och bestämd. I början av min resa sa en indisk man till mig;

“You must act silent against the evil you speak, you must act deaf against the evil you hear and you must act blind against all the evil you see, a no means yes”.

Innan du åker till Indien måste du utrusta dig med största möjliga tålamod. Om du har tankar på att komma igång med ditt projekt på studs efter du anlänt bör du tänka om. Ställ in dig på att allting tar lite extra tid, boka gärna mötena en halvtimme innan du anländer (även fast det låter vansinnigt i våra västerländska öron, är det för ditt eget bästa). Även fast det är hur många som helst som bryr sig och kommer för att hjälpa dig med ditt problem förvänta dig inte att saker och ting flyter på utan att du löser det själv, var flexibel och öppensinnad. Picture3

Det blev många ändrade planer på vägen och jag stötte på ganska många oförutsägbara händelser. Det man hemma hade förberett sig på att möta, stämde inte riktigt överens med det som upplevdes på plats. Jag har haft en enormt bra upplevelse om människor som sluter upp och hjälper till, men det är mycket upp till en själv att styra upp det hela. Jag gjorde misstaget att tolka ett bokat möte en vecka framöver som ett bokat möte. Så funkar det inte. Man måste dubbelkolla, och helst även trippelkolla. Min erfarenhet är att är man inte tillräckligt bestämd eller chefen inte är inblandad tenderar folk att göra lite som de vill.  Jag hade oturen att bli av med min dator den första perioden på plats, en indisk kvinna insisterade på att hjälpa mig med detta så jag kunde fokusera på andra saker, några dagar senare hörde jag henne fortfarande diskutera vems fel det var att den var borta. Oerhört omtänksamt att få hjälp men lite mer omständligt. Jag hade förmånen att se olika delar i Indien under mina två månader. Jag spenderade mest tid i Mumbai, Indiens mest internationella stad, ligger på en smal udde som sticker ut i Arabiska havet. Här finns en blandning av viktoriansk arkitektur, röda dubbeldäckare, skyskrapor i glas och stål, myllrande basarer, Asiens bästa skaldjurs- och fiskkrogar och några av jordklotets största slumområden. Staden är en magnet för den indiska landsbygdens fattiga och många beger sig hit för att finna lyckan. Det finns hopp och förtvivlan, skratt och gråt, medelklass – uppväxt med MTV India och folk som inte vet vad MTV India betyder. Indien är också vetegula slätter, och kamelkaravan-romantisk öken, djungler, vita stränder och kokospalmer i söder. Här finns tusentals hinduiska pilgrimsmål, sagolika maharajapalats, obeskrivbar röra och kaos, otaliga absurda möten, nyfikna öppna människor, starka färger, ännu starkare mat och framför allt en fullständig närvarokänsla. Indien är verkligen här och nu.

Jag går längs en sand gång, två kvinnor i vackra gula och gröna saris sitter på den smutsiga marken och syr pärlor på kläder, en man ligger under ett skjul på ett stengolv och kollar på en Bollywoodfilm från en fyrkantig skärm, det springer råttor framför fötterna på mig, det sitter barn i diken och tvättar sina kläder, jag håller på att snubbla över en av många glänsande motorcyklar stående utanför skjulen, jag kommer fram till biblioteket, barnen har högläsning. Mitt under en av mina intervjufrågor om vad de indiska studenterna skulle vilja diskutera med de svenska studenterna, blir jag avbruten av en 14-årig tjej som tar tag i min hand och pekar på ett av skjulen med kartongväggar och ett plåttak balanserande på två smala träpinnar, och säger på knagglig engelska, ”bor den svenska tjejen och hennes man med hela hennes familj i sitt hus, precis som vi gör”? Helt plötsligt känns de svenska 8:e klassen väldigt långt borta”.Picture5

Den indiska kulturen är färgsprakande och väldigt intressant, många är öppna att låta dig ta del av den. Varje morgon kollade jag ut genom fönstret på hur kvinnor iklädda saris i regnbågens alla färger på väg till kontoret eller åkern, självklart med vad hon har med sig balanserande på huvudet. Ta vara på alla chanser du får att delta, även när det gäller hinduiska ritualer och ceremonier, bara du tar av dig skorna! Det finns mycket att lära om såväl hinduiska som kristna och muslimska traditioner i Indien. MFS-stipendiet handlar inte bara om ett projekt utan om en helhetsupplevelse. Ta vara på möjligheten att få lära känna och ta del av en helt annan kultur.

Indien går inte beskrivas med ord. Landet måste upplevas. När du åker härifrån är du omtumlad, klokare, mer bedrövad över denna världs orättvisor, men också på något vis en mognare människa. Du har fått ett minne för livet.

Skrivet av: Julia Sigvant, sistaårsstudent på Stockholms universitet

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *